Nobeldagen 2013
Det är snart 4 år sedan jag lämnade min akademiska karriär. Sedan dess får jag nöja mig med att ta del av det allra bästa från vetenskapsvärlden genom att frossa i tv-sändningarna från Nobeldagens prisutdelningar och nobelmiddagen.
Nobeldagen väcker känslor hos mig. Det är en dag som får mig att minnas och tänka tillbaka på min barndom och på de drömmar jag hade. Detta pga att jag bland annat drömde om att ta nobelpriset :) Jag hade minsann höga mål och krav på mig själv redan då! ;) Det är så mycket mer som bubblar upp inom mig och det skulle bli en hel roman om jag skulle dela med mig av allt.
Något som jag tänker på är att en av mina drömmar var att bli fotograf :) En dröm som jag aldrig trodde att jag skulle kunna uppnå. Att få nobelpriset kändes liksom lite mer möjligt, av olika anledningar.
En annan dröm jag hade var att bli författare och jag tror att det är där min allra största talang ligger. Men det är också ett yrke som jag tror skulle ta alltför mycket från mig. Jag skulle bli helt inåtvänd, jobba hela nätterna och sova på dagarna (eller möjligen inte sova alls). Det är på nätterna jag skriver som bäst :) Skulle inte fungera så bra med familjelivet. Och det skulle påverka mig för mycket mentalt.
Nobeldagen får mig också att tänka på och sakna alla goa människor på universitetet <3
Jag kommer också att tänka på hur fantastiskt livet är. Att vi som organismer faktiskt fungerar, att alla celler i kroppen är fantastiska och att livet i sig självt är så otroligt mycket mer än vad vi egentligen kan förstå. Jag tänker på när ett barn blir till - att det är ett mirakel att två celler som smälter samman kan bilda en ny individ. Att ur dessa två celler skapas en hel rad nya celler med olika uppgifter i kroppen.
Jag tänker på alla proteiner i dessa celler som har sin alldeles egna speciella uppgift och vilket under det är att de här proteinerna kan bildas på rätt sätt, vid rätt tillfälle och i rätt cell.
Jag blir så medveten om hur skört livet är och jag kommer också in på funderingar som ligger nära det jobb jag har som gravid-, nyfödd- och babyfotograf. Med tanke på alla små byggstenar som måste fungera perfekt för att en bebis ska bli till är det egentligen lite underligt att det faktiskt blir rätt så ofta.
Att något går snett under graviditeten är med andra ord egentligen inget konstigt, men självklart otroligt tragiskt för dem som förlorar ett barn före eller strax efter födseln. Eller för dem som inte kan bli med barn. Det här är något som jag tänkt mycket på sedan jag bestämde mig för att jag skulle starta med nyföddfotograferingar. Och tankarna blir större just vid Nobeldagen <3
Så ikväll har jag tillåtit mig att vara lite nostalgisk, lite känslomässig och att vara lite extra förundrad över livet. För det är fantastiskt!
Kommentarer
Trackback