Nu är det en vecka sedan jordbävningen/tsunamin i Japan. Samtidigt som jag känner mig sorgsen över allt elände som naturkatastrofen fört med sig och samtidigt som jag lider med alla de drabbade så är jag oerhört lättad att min Tokyobaserade vän råkade befinna sig på säker mark i Europa när jordbävningen slog till och att hon nu befinner sig i trygga Sverige.

Samtidigt måste jag också se framåt. Om två veckor lämnar jag över föräldraledigheten till Jeroen! Det känns lite konstigt efter att ha varit hemma i snart 11 månader! Men jag behöver VERKLIGEN göra något annat nu. Jag passar på att njuta av de sista bebisveckorna med Oliver - vi busar, fnittrar, jollrar, joggar, badar och trivs tillsammans. Hugo har varit extremt pappig sedan i höstas, men det sista har jag och han också kunnat ha fina Hugo-mammastunder tillsammans. Lika skönt som det ska bli att få sin egen tid, lika mycket kommer jag att sakna att ha all vardagstid med barnen.